När ängs- och hagmarker inte längre har någon plats i det moderna jordbruket har vägkanterna blivit en frizon för hotade arter av både växter och insekter. Från maj till och med slutet av juli kan man uppleva blommande vägkanter på i stort sett hela Öland. De artrika vägkanterna hittar man främst i ett äldre kulturlandskap. Samtidigt bör vi komma ihåg att vägen slingrar sig genom olika marker där skog, bergsbranter, bäckraviner, våtmarker mm kan finnas utmed vägen och ge olika speciella florainslag. På Öland med sin kalkrika, näringsfattiga jordmån finns speciella förutsättningar för en intressant flora vid vägkanten. Den öländska kalkstenen ger en basisk reaktion med marken och därmed ett högt pH-värde. Artrika vägkanter inventeras av Vägverket för att de ska kunna skötas på rätt sätt. Bland annat ska de slås sent, i juli-augusti då de önskade ängsväxterna hunnit fröa av sig. Direkt efter slåttern ska allt slaget hö avlägsnas för att det inte ska ligga kvar och tillföra kväve till jorden. Kvävet är näringsrikt och missgynnar ängsväxter som trivs bäst i en näringsfattig miljö. Slåttern ska ske med skärande eller klippande redskap som kan liknas vid lien, för att inte skada växterna mer än nödvändigt. Söndertrasade stjälkar är mer känsliga. Vanliga arter på vägkanter är cikoria, färgkulla, blåeld, väddklint, vildmorot, kronvallmo, rödmalva, kungsljus, oxtunga, kamomill med flera.