När Sandöbron över Ångermanälven stod klar 1943 var huvudspannet med sina 264 meter världens längsta betongvalv. Men det var andra försöket, och det första kostade 19 arbetare livet. De följde med ned i djupet när formställningen plötsligt gav vika. Spannet över älven är utformat som en fast inspänd betongbåge med lådsektion. Den ihåliga bågen är försedd med två längsgående mellanväggar och har en konstant bredd på tio meter. Bågens höjd varierar dock från fem meter vid upplagen till knappt tre meter vid hjässan. Bågspannets form understryks också av brobanans kraftiga stigning (6%). Svagt utskjutande skugglister i över- och underkant av bågens utsidor ger ett skuggspel över de i övrigt endast formbrädsmönstrade ytorna. Brobaneplattan i huvudspannet är sammangjuten med två parallella betongbalkar som i sin tur vilar på åtta parvis ordnade pelare på var sida om bromitten. Vid valvets hjässa är brobaneplattan sammanfogad med valvet. Broraset 1939, dagen före andra världskrigets utbrott, är inte den enda tragiska händelse som förknippas med Sandö. Vid brons västra landfäste i Lunde markerar ett monument platsen där fem personer sköts till döds vid de så kallade Ådalskravallerna 1931. Men här finns också ljuspunkter: Neonskylten vid Wästerlunds konditori är klassisk.