Under de pågående förändringarna av Jönköpings stadskärna under sent 1980-tal och tidigt 1990-tal fanns behovet av en ny linjesträckning i den lokala busstrafiken. Komfortpaketet var resultatet av detta, där tanken var att bussen skulle vara ett medel, inte ett mål.

När Jönköpings stadskärna förändrades under sent 1980-tal och tidigt 1990-tal fanns behovet av en omdragning av den lokala busstrafiken, då bussgatan skulle byggas om till gågata. I samband med detta gjordes utredningar om kvalitén på busstrafiken, och det visade sig att busstrafiken upplevdes som komplicerad och opraktisk. Antalet resande gick ner stadigt med två till tre procent per år. Länstrafiken drev busstrafiken, och motsatte sig tillsammans med köpmännnen ombyggnationen av bussgatan till gågata. På andra sidan stod kommunen och stadsbyggnadskontoret, som ville genomföra förändringen. Flera nya lösningar diskuterades, där flera olika externa konsultbolag gav förslag på förändringar. Spårvagnstrafik diskuterades, men visade sig för dyrt. Istället tänkte man vidare, och konstruerade ett bussystem uppbyggt som spårtrafik. Nya trafiklösningar togs fram, där busstrafiken prioriterades. De nya busslinjerna drogs även på mindre gator vilket skapade fler hållplatser. Flera åtgärder som enskilda ledde till mindre tidsvinster skapade tillsammans en snabbare och mindre kostsam busstrafik, där färre bussar behövde användas. Ett nytt system med realtidsinformation för resenärerna installerades också. Under 1997 började det nya systemet användas, men opinionen var fortfarande negativ. Detta ändrades succesivt, det visade sig redan hösten 1997 att resorna hade ökat fyra till fem procent. Denna ökning var vid tidpunkten unik för en medelstor stad i Sverige. Länstrafiken driver som tidigare trafiken, men kommunen har kontinuerligt gjort fortsatta satsningar på förnyelse och förbättringar. De som arbetat med projektet betonar vikten av kontinuerlig samverkan med andra aktörer som också de har ett intresse av att ett område förbättras.