Ett räcke med navföljare av träplank på stenstolpar, liknande det som sattes upp när vägen byggdes 1939, blev den naturliga lösningen när den enskilda vägen vid Hjukensjöns strand behövde restaureras. Hjukensjön ligger öster om Åmsele, i Vindelälvens dalgång, och tillhör Åmans 4,5 km långa och sjörika vattensystem. Området med sin intressanta topografi bestående av moräntäckta höjder och åsar varvat med myrar och sjöar är glesbebyggt och ger intryck av vildmark. Boplatser daterade så tidigt som 3000 f.Kr har påträffats i trakterna kring Hjukensjön tillsammans med andra fornlämningar. Nybyggandet vid Hjukensjön utvecklades av en man, Jonas Persson, som kom att kallas "Hjukensjökungen" eftersom han var framgångsrik i mycket. Åkermark uppodlades och ett antal timmerbyggnader uppfördes för olika ändamål under hans levnadsår. Vägen till Hjukensjön, endast 2 km lång, drogs så sent som 1939. Innan dess hade man färdats genom väglöst land eller över sjön. Den sträcker sig först över en tallhed, tangerar sjöstranden för att sedan ligga på en hög, drumlinliknande ås och avslutas med att man når den 200-åriga gårdsgruppen. Då vägen byggdes försågs sträckan närmast vattnet med skyddsräcken i tidsenlig anda vilket betydde navföljare av träplank på stenstolpar. De tidvis kraftiga vågrörelserna på Hjukensjön gav erosionsskador i vägslänten, vilket innebar att räcket på vissa ställen raserades och var i behov av restaurering. Som stöd för kompletterande släntfyllning utfördes först en strandskoning med natursten där block av storleksordning 60 cm användes. Ytterligare räcke utöver rekonstruktionsprojektet byggdes med stenstolpar och navföljare av rödmålat träplank. Dessa räcken har förhöjt den redan tidigare mycket vackra vägmiljön samtidigt som vägens stabilitet tryggats och trafiksäkerheten ökat.