Det finns inte många exempel där man i planeringen hanterat fotgängaren som ett enskilt trafikslag. I Kommunikationsprogrammet för Norrköping, som antogs av kommunfullmäktige maj 2002, görs dock ett försök. Gångtrafiken behandlades i två steg. Först beskrevs några tankar kring hur man kunde skapa ett gångvänligt Norrköping. I förslagsdelen skisserades början till ett gångnät.

Ungefär 1/4 av norrköpingsbornas dagliga resor sker till fots enligt den senaste resvaneundersökningen. Med resa menas då hela förflyttningen från start- till målpunkt. Till detta kommer delar av en resa och promenader utan bestämda mål. Andelen som går är hög för alla ärendetyper. Lägsta talet noteras för arbetsresor, ca 20%, det högsta för barntillsyn, dvs till ett dagis eller liknande, ca 40%. Andelen som går till skolan är också hög, ca 30%. Gångtrafiken har ofta en undanskymd plats i trafikplaneringen, trots att gång är grundläggande för stadens transportsystem och positivt för det sociala livet. För att skapa gångvänlighet behöver fotgängaren betraktas utifrån gruppens speciella behov, inte som en del av gång- och cykeltrafiken. I rapporten görs försök att redovisa stråk/gator med många fotgängare. Resultatet blir några få gator i centrum, dessutom ett stråk från city mot Campus och några spridda passager över Södra Promenaden. Till detta kommer promenadstråken längs Strömmen. Utöver dessa stråk förekommer det naturligtvis fotgängare både utmed cykelnätet och längs de vanliga gatorna i staden. Det finns inte en lika klar underlagsbild vid planering för gångtrafiken, men grundkraven är dock desamma som för övriga trafikslag,det vill säga att stråken ska hänga samman, ha ett eget utrymme (av säkerhetsskäl), ha små lutningar, det ska ges hjälp att passera barriärer av olika slag, vägvisning och underhåll bör finnas. Några exempel på gångvänlighet är utvecklingen av nya gång- respektive promenadstråk, egna utrymmen i form av gångbanor och separerade ytor längs högtrafikerade cykelstråk, upphöjda gångbanor förbi anslutande gator och de bredare gångbanorna längs Drottninggatan. En tät stad skapar goda förutsättningar för att behålla en hög andel gångtrafik. Samordningen med kollektivtrafiken är viktig för att utvidga fotgängarens räckvidd och samordning med cykeltrafiken är av betydelse för att dra nytta av cykelnätet. Säkerhet och trygghet är viktiga aspekter vid utformningen av gångstråken. Fartdämpning bidrar till ökad säkerhet, belysning och avstånd till stora buskage kan bidra till ökad trygghet, liksom att cyklisterna tar hänsyn till fotgängarna genom att anpassa farten på gemensamma ytor. I förslaget till framtida gångnät i Norrköping är avsikten att ta fram stråk för gående, som kan fungera både som väg till arbetsplatsen, till en hållplats och för stadslivet som sådant. Utöver detta redovisas det väletablerade promenadstråket längs Strömmen. Målsättningen för framtiden är dock att försöka skapa något av ett sammanhängande nät, åtminstone i de centrala delarna av staden. De föreslagna näten bygger vidare på de stråk som finns idag med en del nyheter, bland annat en bro och utökade gångstråk. Pilar med tänkbara kontaktvägar mot utanförliggande områden redovisas också. Både gångstråk och promenadstråk som i första hand används för rekreation och liknande förekommer. I den fortsatta planeringen bör båda dessa typer av stråk analyseras närmare tillsammans med de slutsatser som kommer fram i arbetet med exempelvis kommunens grönstruktur. Utöver nätet inom innerstaden och de centrala delarna bör även de lokala näten ses över så att man kan få bra gångvägar till sin lokala butik, skola, hållplats, fritidsaktivitet. En del av detta kommer att behandlas i arbetet med tillgänglighetsplanen.