Exempelbanken
VGU Landsbygd - Åtgärder för att minska spridning av grus på vägbanan

Efter nedläggning av valmade plattor samt uppmålning av kamflexlinje
Efter beläggning av stödremsa samt uppmålning av kamflexlinje
Valmade plattor + kamflex
Före beläggning av stödremsan
Efter uppmålning av longflexlinje
Före uppmålning av longflexlinje
Valmade plattor + kamflex
Före nedläggning av valmade plattor
Efter nedläggning av valmade plattor samt uppmålning av kamflexlinje
Efter nedläggning av valmade plattor samt uppmålning av kamflexlinje

ID-nummer: 060317O3262
Kommun: Tranemo
År: 2004
Kontaktpersoner: Joakim Elfving
Kommentarer

  Se även VV Publikation 2009:26 Säkrare MC på väg - exempelsamling med åtgärdsförslag sid 16 - 17 om försök med att binda stödremsor.

Övrig information

I september 2003 körde en motorcyklist av vägen (lv 1726) i en högerkurva och omkom. På vägbanan låg löst grusmaterial, vilket hade kastats ut från innerkurvans stödremsa. Denna var på det aktuella vägavsnittet tämligen nylagd.

Sökord: Sektion landsbygd - vägrum; Linjeförning

Före Efter
Högsta tillåten hastighet (km/t) 70 70
Uppmätt medelhastighet personbilar (km/t) 72 72
Uppmätt medelhastighet lastbilar (km/t) 66 66
ÅDT fordon 670 670
Vägbredd (m) 5 5
ÅDT tung trafik 90 90
Mätår ÅDT 2004 2004
Före åtgärd (Beskrivning av platsen)

Lv 1726 är rätt krokig och idyllsik - en typisk "MC-väg".
Problemet med grus som kastas ut på vägbanan då fordon genar i kurvorna är rätt vanligt. Andelen tung trafik på avsnittet (ca 13%) är rätt hög för denna typ av väg.

Åtgärd (Beskrivning av åtgärden)

På den aktuella sträckan (totalt ca 2 km), genomfördes under hösten 2004 tre olika åtgärder utmed ca 1,1 km fördelat på båda sidor av vägen enligt följande:

* Beläggning av stödremsan + kamflexlinjer (Tre avsnitt belades med en total längd på ca 240 m, kompletterat med ca 360 m kamflexlinjer.)

* Nedläggning av valmade plattor i stödremsan, kompletterade med kamflexlinjer (På fyra avsnitt lades valmade plattor ned i stödremsan – kompletterade med kamflexlinjer.
Totalt innefattade det 310 m med plattor samt 450 m kamflexlinje. Plattorna är kvadratiska med en sidolängd på ca 35 cm. Det innebär att totalt ca 920 plattor lades ut.)

* Enbart longflex- / kamflexlinjer (I tre avsnitt lades enbart longflexlinjer (30-Longflex i två lager) på en sammanlagd längd av 325 m.)

Efter åtgärd (Effekter och erfarenheter)

1. Beläggning av stödremsan + kamflexlinjer:
Åtgärden verkar fungera rätt bra. Inget grus kunde upptäckas på vägbanan. Kamflexlinjen förstärker budskapet att inte köra för långt ut. Beläggningen slutar något abrupt, varvid kanten ned mot diket blir lite väl hög. Några sprickbildningar i beläggningen visar att en del trafik, kanske företrädelsvis den tunga trafiken, nyttjar vägrenen.

2. Nedläggning av valmade plattor i stödremsan + kamflexlinjer:
Denna åtgärd verkar också ge bra resultat. Man ser inget grus på vägbanan och inte heller något nämnvärt slitage på vare sig plattor eller kamflexlinjer. Det är rent och snyggt kring vägrenen.
En test av att köra över plattorna gav en mycket obehaglig känsla – starka vibrationer i fordonet. Kamflexlinjen bidrar naturligtvis också till att bilisterna försöker hålla sig ute på vägbanan.

3. Enbart longflex- / kamflexlinjer:
Denna åtgärd får också trafikanten att undvika körning på stödremsan, dock inte lika påtagligt som på avsnitten med plattorna. Här har ju dessutom ingen övrig åtgärd gjorts för att minska grusansamlingen i vägens absoluta närhet, varför en trafikant som genar över linjerna kommer att precis som före åtgärd sprida grus på vägbanan.

Kostnader för åtgärderna

Den totala kostnaden för åtgärderna utmed sträckan blev ca 235 000 kr fördelade enligt följande:

Läggning av valmade plattor (ca 320 m): 106 000 kr
Linjemålning av kamflex och longflex (totalt ca 1150 m): 52 000 kr
Stödkant av asfalt + några smärre asfaltsrep. (ca 265 m²):45 000 kr
TA-plan, skylt- och avstängningsmaterial: 31 000 kr

Sammanfattning:

I stort kan man säga att alla tre alternativ till åtgärder som testats för att förhindra spridning av grus på vägbanan har haft effekt. Den mest effektiva, men samtidigt dyraste åtgärden är nedläggningen av valmade plattor i stödremsan. En bilist som råkar komma ut på dessa plattor tar sig tämligen omedelbart tillbaka ut på vägbanan. Dessutom ligger inget grus där plattorna nu finns.

På samma sätt har gruset kunnat reduceras vid avsnitten med beläggning av stödremsan. Man kan anta att kamflexlinjen inte förmår alla fordon att hålla sig från stödremsan, men eftersom det nu inte läggs grus där i samma omfattning som tidigare, så blir spridningen av grus på vägbanan minimal.

På de avsnitt där endast longflexlinje målas upp kommer säkerligen de flesta personbilar att undvika stödremsan då man kommer ut på linjen. Däremot blir nog inte effekten densamma för den tunga trafiken, då dessa inte märker av vibrationerna lika mycket. Eftersom det inte gjorts någon ytterligare åtgärd för att förbättra stödremsan, kan man anta att det lär bli en fortsatt spridning av grus på vägbanan, om än inte lika markant som tidigare.

De tre åtgärderna är alla till det bättre. För att bilda sig en uppfattning om vilken åtgärd man skall nyttja, kan det vara bra att studera vägens geometri och vilken fordonssammansättning som trafikerar aktuellt vägavsnitt. Hur många tunga fordon färdas t ex på sträckan? Hur många är lastbil med släp?
Kanske är en mix av ovan beskrivna åtgärder ett bra alternativ. I tvära kurvor, där det genas i stor omfattning, kan det kanske vara mest effektivt att lägga ned plattor eller belägga stödremsan, medan det är mer kostnadseffektivt att i svaga kurvor endast nyttja longflexlinjer.

System & webbdesign Agilerate Design AB 2009-2013 | Databasinnehåll © Trafikverket, Sveriges Kommuner och Landsting och Riksantikvarieämbetet.