När Jönköpings kommun under sent 1980-tal och tidigt 1990-tal genomfördes Komfortpaketet och drog om busslinjerna i staden uppstod behovet av ett resecentrum i regionen, där bussar lätt kunde integreras med övrig lokal, regional och distanstrafik.

När Komfortpaketet genomfördes föll fokus på den befintliga busstationen, som upplevdes som ostrukturerad, rörig och osäker. Tanken på ett resecentrum uppkom, men till skillnad från de övriga projekten i Jönköping vid den tiden fanns resecentrum på många andra ställen. Många fördelar med ett resecentrum nämndes, däribland säkerhets och miljöaspekter. Även tanken på resenärens komfort fanns med. Flera aktörer som var berörda av ett kommande resecentrum samverkade. Aktörerna var kommunen, Länstrafiken, SJ, Banverket och Jernhusen, då även tågtrafiken skulle integreras. Ett antal olika utomstående konsultföretag togs in, för att ge beslutsfattarna mer bredd. Studieresor till befintliga resecentrum genomfördes också, både i Sverige och utomlands. Ett antal idéer uppkom och försvann, det visade sig bl.a. ohållbart att integrera resecentrumet med ett köpcentrum. Målet blev istället att förse resenärerna med komfort och tillgänglighet under resan. Vikten av att integrera tåg, regiontrafik, taxi och alla typer av busstrafik med varandra betonades. Resultatet blev ett resecentrum som gynnar resenären, och därigenom uppmuntrar till kollektivt resande. Detta är betydelse både för miljön och stadens fortsatta utveckling.